Feminitet, svaghet eller styrka?

Låt oss ta reda på ifall feminitet är styrka eller svaghet genom att titt en på tigern och nutidens proffsfighters. För det första, jag vet inte vad feminitet är egentligen, för mig är det bara ett ord. Men något känns säkert, och det är att det finns sidor inom oss själva som vi förtrycker på grund av rädsla för vad omgivningen ska tänka, och till och med vad vi själva ska tänka om oss själva. Maskulinitet lär ha varit normen i över 1000 år och feminitet lär ha setts som en svaghet, kanske just på grund av att det har varit kvinnornas kvaliteér. Egentligen kanske kvinnor idag rent av är ganska maskulina av sig och förtrycker sina egna feminina sidor. Kanske lider vi fortfarande av häxjakten som kanske berodde på att mannen kände sig hotad av kvinnornas fantastiska kvaliteér`?

Så när jag talar om feminitet undviker jag egentligen helst att tala om man och kvinna, utan jag talar om feminina och maskulina energier från det Österländska perspektivet som finns inom oss alla. Men män lär förstås i sin natur vara de maskulina och kvinnor av det feminina där balansen skapar det magiska mellan man och kvinna. Ifall man tar en titt i naturen blir det enklare att förstå att det lär finnas en naturlig förklaring till att två motpoler möts för att para sig. Även förstås varför ett batteri har plus och minus. Sen finns även hat och kärlek där vi människor ena stunden kan älska en människa för att i nästa stund hata. Det sägs att hat och kärlek är två sidor av ett mynt, där energin hat kan förvandlas till kärlek. Ju mer man hatar, desto mer kärlek kan skapas. Kanske är det därför en kvinna kan uttrycka hur mycket hon avskyr en man och säga att hon aldrig någonsin skulle ligga med honom, men ifall mannen plötsligt visar en fin sida kan hon plötsligt bli störtförälskad. Men män som inte triggar igång något hos kvinnan kan förbli ointressanta. 

Det mesta i existensen verkar bestå av en dans mellan två poler. För att lära sig avspänning behöver man ofta lära sig anspänning.

Inom varje människa lär feminin och maskulin energi existera och där livet lär till stor del lär handla om att finna denna balans. Yin och yang. En människa kan känna sig hel ensam med exempelvis meditation, och en människa kan känna sig hel med en partner. Kanske är det balansen som får oss att känna oss hela? 

För övrigt, hanar och honor beter sig på olika sätt och det verkar vara ett återkommande fenomen bland olika arter där hanar försöker uppvakta honor. För oss människor tycks det vara att en man har svårt att stadga sig på ett ställe och vill ut och utforska Världen, medans kvinnan vill få hemmet till det bästa stället att vara på. Men det är förstås inte skrivet i sten, det beror till stor del hur balansen är inom individen. En kvinna kan även känna att hon vill ut och utforska Världen. Men nu lever i förstås i en kultur där detta kanske kan vara ett känsligt ämne eftersom det finns ju många förhållanden där män förälskar sig med män. Ja det lär också ha en naturlig förklaring. Kanske råkar en man erhålla mycket feminina sidor och en annan man erhåller mycket av det maskulina och på så vis klickar dem? Sen tror jag att det är inte skrivet i sten vem som är den maskulina och vem som är den feminina, bara för att en man verkar feminin i sitt sätt att vara och en man är maskulin så misstänker jag att skenet kan bedra en, att det är möjligt att det kan vara tvärtom när man minst anar det.

"Love, trust, beauty, sincerity, truthfulness, and authenticity. "These are all feminine qualities, and they are far greater than any qualities that man has". - Osho

Det är inte kvinnor som far ut i krig och dödar. Är det inte så att överallt där krig och missöde sker så är det män? Jag försöker inte klaga på män här, jag försöker bara ta reda 

Om detta stämmer tycker jag ordet ärlighet är det mest intressanta. Ärlighet, kanske handlar det simpelt om att vara ärlig med vem man är som människa? Inte bara ärlig med vem man är med andra människor, utan ärlig med att våga vara den man är trots rädslan för vad andra ska tycka och tänka. Ärlighet att trots över 1000 år av fördömande av det feminina, ändå våga uttrycka sina feminina sidor. 

Tigern är trygg i vem han/hon är. Inte som hyenan som ständigt måste vara på sin vakt, som ständigt förlitar sig på sin flock och som måste ständigt röra på sig på ett vaksamt och lurigt sätt.

Tigern vandrar avspänt, elegant, mjukt och vackert. En magisk skapelse som vandrar. Ta en titt på blicken, eye of the tiger. Kanske Världens mäktigaste djur, och verkar det inte som är den är pure feminine i sitt sätt att röra på sig? Men när det väl gäller så är den brutal. Från ett harmoniskt djur till ett som brutalt dödar, snacka om att finna balans? Är det inte intressant, hur en polaritet tycks existera. Ju mer mjuk och elegant, desto mer vild och brutal. Det är för övrigt många av Världens bästa fighters är idag som kommer dansade in i ringen och har kul. Sen får man inte glömma den legendariske Bruce Lee som pratade om att "be water", och att största möjliga kraft kommer från total avspänning. Något självaste Conor Mcregor tagit efter. Bruce Lee pratade om det, Conor Mcregor visade vad Bruce Lee pratade om.

Det feminina behöver alltså hedras inom en. Fightern som spänner sig och försöker fightas med aggressivitet har det inte lika lätt i toppeliten längre. Fightern som ler inne i buren är den farlige. Den balanserade fightern, den spirituella som på det Österländska viset där fighting tycks inte alls handla om våld, utan nästan om något fint.

Kan inte tala för andra, men jag älskar att boxas när jag ser min motståndare blir irriterad, frustrerad och spänd. Slagen går att se bara 10x lättare om jag ser till att vara lugn själv, och det blir jag ofta när den andra blir frustrerad för jag vet att jag börjar få honom i min ask. Har minne från när jag boxades med min brorsa som är boxare och när han blev arg så funderade jag nästan om han skämtade med sina slag, för dem var så lätta att se. Men när han var avspänd kunde ett lätt litet kroppslag få en att tappa luften.

För övrigt, vem kunde tro att den aggressive Mike Tyson var en ypperligt lugn fighter inne i ringen? Lugn i sinnet, men brutalare än brutalast. Dem andra lär nästan alltid ha varit mer rädda och mer spända i ringen. Mike Tysons tränare Teddy Atlas säger för övrigt fighting handlar inte om att vara atletisk, men att hantera sin rädsla. Mike Tyson anses inte som en intelligent människa, men i buren var han ett geni. Men tråden mellan galenskap och geni är skör och går knappt tyda så det är något som kommer vara svårt att få reda sanningen på. Utanför buren måste han också ha varit intelligent för övrigt.

Så boxning handlar alltså egentligen om emotionell intelligens. Är inte det feminint? Är inte känslor sådant som män hellre velat flumma bort som trams, fjantigt och tjejigt? Hur många har inte sagt eller tänkt "Känslor? Tss det är för tjejer". Är det inte sådan kultur som lär ha existerat i över 1000 år? Men känslor är allt. Det råkar bara vara kvinnornas kvalité att ha koll på känslor. Men säger inte att feminitet är mycket bättre än maskulinitet, säger bara att balans är nyckeln och det är det feminina som är vår guldgruva som vi har förnekat inom oss.

Och kanske Världens brutalaste boxare genom tiderna var mästare på känslor inne i ringen. Ett geni. Kan inte tala för hur han var utanför ringen, men inne ringen, man får vara tacksam att ha beskådat sådan boxning.

Framtidens boxare kommer inte lyssna på heavy metal när dem tränar boxning. Det är att försöka lura dig själv, att tagga till sig själv. Framtidens boxare lyssnar på symfoni. Det är det eleganta, vackra och fina som behöver blomma fram hos boxaren.
Det feminina är alltså inte svaghet. Vi människor behöver hedra alla våra sidor inom oss, inte fly. Att fly är att vara rädd. Att vara rädd gör oss spända, blinda. Det gäller inom alla aspekter i livet. Vi blir paranoida, tror människor vill oss ont. Vi smider planer att hämnas. Det är inte verkligheten. Men man kommer ständigt lura sig ändå att han man är tuff, men sanningen kommer visa sig när man minst vill det.
Bruce Lee filosofi handlade för övrigt helt och hållet om att den maximala kraften sker från ett totalt avspänt tillstånd. "Be like water.
Sen om den fascinerande polariliteten. Denna dans sker ständigt vare sig du är medveten om den eller inte. Du andas in, en anspänning sker. Du andas du, avspänning sker. Det är det naturliga tillståndet, men vi människor har tappat vår balans rätt mycket så vi upplever den inte, vi går runt stressade hela tiden.
Andas in är kraft, andas ut, avspänning. I yoga kan man leka med denna dans. Andas in, spänna muskler man stretchar, andas ut och totalt släppa på taget. Inte så lätt men det är övningen och med tiden när man får klang på det fascineras man över människokroppen. Såhär funkar andra avspänning övningar oxå. Man spänner en muskel hårt, sen plötsligt släpper på taget, och så leker man runt på så vis i kroppen. Är inte polarilitetens dans fascinerande? Ju mer vi kan spänna, desto mer kan vi avspänna. För att bli avspänd behöver vi spänna. För att bli spänd måste vi avspänna. Dem följer efter varandra. Titta på Tigern, från dess brutala kraft när den slåss kommer från dess totala mjuka avspänning.
Btw, när jag skriver om feminitet och maskulinitet syftar jag inte på man och kvinna, utan istället på nån sorts energi som finns inom oss som finns hos både män och kvinnor.