Beroendet av godsaker

Fikatallriken har sett tom ut senaste åren när man blivit bjuden på fika, men som tur så är kaffe allt som behövs ☕☀️

Svårt att ta en bulle när man vet att Moder natur är den perfekta kocken. Direkt från trädet så serverar hon exempelvis dadlar som smakar som nån sorts karamell godis och som ger en bra energi. Sen kan man blanda dadlar med nötter, slänga in nalta pepparkakskrydda och få gudomliga bakelser, men som inte ger samma negativa påverkan på kropp och sinne som bullar, glass och andra näringsfattiga grejer gör.

Den stora frågan är, hur beroendeframkallande och sövande är egentligen vitt socker, vetemjöl och andra näringsfattiga livsmedel egentligen? Är inte ord som "man måste ju kunna unna sig och leva ibland", rätt avslöjande ord att ett lömskt beroende lär existera? Om man visste hur stort beroendet var och hur det kan påverkar människans psykiska hälsa så skulle man nog inte tillåta att godis och glass så stradegiskt placeras på rätt ställen i ICA affären så att det inte går att missa. Inte konstigt barn tjatar på sina föräldrar om att få äta godsaker, det är nog egentligen beroendet som talar.

Notera att jag skrev "psykiska" hälsa, för det man stoppar i sig lär påverka ens mående, ens tankar och rent av hur man ser på Världen och vem man är. Ett glasspaket kan troligtvis användas för att gömma sig från sina sorger. Tänk hur det påverkar ens livskvalité i längden, att kanske flera gånger i veckan, år efter år inta nån form av bakelse, godis, pizza eller dylikt som en drog för att fly från sig själv. Varje stund man skaffar ett glasspaket är kanske ett tillfälle egentligen för känslor att behövda bli sedda och uttryckta. Gör dålig föda så att vi blir mindre alerta och vakna i livet så att man nästan trivs bättre framför TV:n? 

En bra föda som ger bra energi är troligtvis ypperligt för människans välmående mentalt. Men frågan är oxå om man är redo för de känslor som kan uppenbara sig när man börjar med mer naturlig föda. När pizza exempelvis gör en seg och trött mentalt, så gör exempelvis raw food en mera vaken och levande. Ens medvetande höjs vilket gör att verkligheten uppenbarar sig mer. Sådant man flytt ifrån visar sig. Det är bra, man kan börja bearbeta sina känslor. Man kan börja gråta mer. Bara att sitta i naturen helt själv utan en mobil kan få en att börja gråta ifall man stannar kvar där, testa. Så mera naturlig föda och mera naturlig omgivning kan börja väcka en, men den stora frågan är ifall man är redo. Denna förståelse är bra att ha med sig, för då är man mera förberedd och har förståelse att det krävs mycket utmaning för att förändra ens sätt att leva. Man behöver själv gå igenom dörren, man behöver själv ta sig igenom gamla trauman som man försöker glömma.

Därför är det inte enkelt att förändra sitt liv och kunna sluta med beroenden, för om och om igen kommer det bli tufft och ofta är man inte medveten om att det är menat att livet är tufft. Så istället sväljer man lätt sina sorger, tycker synd om sig själv och kanske tröstäter.

Men efter en längre tid med bra föda kanske man plötsligt känner sig mera levande, och plötsligt vill man inte söva sig själv mentalt med ett glass paket. Plötsligt behövs ingen diciplin för att hålla sig borta. Plötsligt så är man på G och vill stoppa i bra grejer i sin kropp så man klarar dagens alla utmaningar. Sen har man en dålig dag och plötsligt så har man glufsat i sig ett glasspaket utan att ha varit medveten om det 😅

Misstänker att barn och ungdomar blir serverade näringsfattig föda i alldeles för tidig ålder så att dem blir beroende i ung ålder. Kanske är barn så jobbiga ibland pga beroenden. Men det är inte deras fel, det är beroendet och det lär vara en plåga för många föräldrar att handskas med detta. Vuxna är oxå chanslösa ibland, tänk att måsta gå förbi godishyllor och sedan får barnet ett enormt sug efter godis. Det är beroendet som kommer göra att barnet beter sig illa, precis som en drogmissbrukare beter sig illa när omgivningen försöker stoppa honom/henne från drogerna. Beroende är enormt lömskt, det får en människa att bli odräglig, lurig och lömsk så länge han/hon får det han/hon vill ha. Ifall ett ungt barn får i sig massor med näringsfattig föda i ung ålder så är det nog ingen slump att det blir en föda som blir ytterst svår att hålla sig undan senare i livet oxå. Kanske blir inte personen rökare/snusare, men använder godis som sin drog. Jag själv trodde jag var duktig som inte hade några beroenden, men intressant nog var det få som glufsade i sig kakpaket som mig. Först när jag var kanske 30 år började jag förstå att jag varit beroende nästan hela livet av godsaker. Ett stort beroende som gjorde att jag tillslut fick en väckarklocka.

Vill inte vara en glädjedödare, men barn borde kanske få godis så sent som möjligt. Personligen ser jag ingen vits med att blanda massa vitt socker, vitt vetemjöl, rapsolja eller smör, ägg etc, och sedan servera det. Inte när det finns så mycket gott naturen har att bjuda på. Jag vågar säga att ifall man blir serverad goda naturliga grejer så kommer man inte klaga på att man istället vill ha en vetebulle. Men när man väl har tagit en tugga av en bulle så händer det något konstigt. Smaken för en naturlig föda försvinner nästan, det blir inte alls lika gott. Plötsligt vill man ha mer bullar. Sen nästa dag känner man sug igen, men väldigt subtilt. Det krävs ofta nästan en avvänjningsperiod för att få tillbaka smaken till det naturliga, beroenden på hur länge man glufsat i sig godsaker förstås.

Finns en vetenskap som visar vad man hade för bakterier i tarmfloran påverkade ens val av föda, om jag har tolkat det rätt förstås.

https://www.pnas.org/doi/10.1073/pnas.2117537119#:~:text=Together%2C%20these%20results%20demonstrate%20that,can%20influence%20host%20foraging%20behavior.

Detta är en gissning, men ifall man har tålamod några månader med en ny kost så kanske bakterierna i magen förändras så att man kanske till sin förvåning få uppleva att något man inte tyckt om plötsligt kan bli gott. Ifall det beror på av den anledningen vet jag inte, men kanske. En sak känner jag till i alla fall, och det är att man kan börja gilla nya födor som man tidigare inte alls har gillat. Efter en längre tid kan man rentav sluta sukta helt och hållet efter exempelvis glass. Sen vet man aldrig, en dålig dag kan man ändå falla tillbaka. 

Det må vara vår kultur att äta mycket godsaker, men frågan är om det är värt att strunta i vad andra gör och börja tänka på sin egna hälsa och sitt mentala välmående. Men det positiva som sagt i det hela är att det är fullt möjligt att ta del av det naturen har ett erbjuda och njuta minst lika mycket som att äta onyttiga godsaker. Sanna mina ord. Njutelsen av något som är både gott och nyttigt gör att även kroppen njuter, och denna upplevelse är lite mer mystisk, nästan lite helig för att man kan inte sätta ord på varför man även njuter efteråt. En sorts tacksamhet att man fått i sin näring och kan fortsätta att fungera som människa och göra sådant man brinner för. Det vill säga, inte sitta framför en skärm, men att göra något som kräver engagemang av en.

Den kända Yogin Sadghuru som far runt omkring i Världen och pratar om exempelvis meditation, hälsa och allt möjligt, berättade att när han lämnade in sin dotter på en skola, så var det huvudsakliga viktiga att hon fick bra mat. Bra mat och att hon hade kul på skolan. Sadghuru upplevs vara en väldigt intelligent människa, så det känns som att det finns mycket hemligheter bakom de simpla orden. Säger inte det är sant, men frågan är om att det är det viktigaste man kan göra för barnen att åtminstone ge dem en ypperlig föda? Så det är ett dilemma, å ena sidan kan mat bli för seriöst där ens liv handlar om att försöka få sig bra saker, å andra sidan så kan ju faktiskt en dålig kost påverka ens liv mycket också. 

Kosten är inte allt. Men kosten verkar vara mer viktigt än vad man tror, och det behöver bli mera känt så att folk kan hjälpa varandra och inte håna varandra för att man väljer att avstå fika. Förståelse gör oss mer fria från sådana sociala grupptryck. Vill man exempelvis lära sig meditera så kan ens val av kost göra väldigt stor skillnad. Att äta skitmat och samtidigt försöka lära sig meditera är ingen lätt uppgift. Att meditera är ovärderligt om man jämför med att stoppa i sig en bulle. Att meditera är att leva. Att meditera är att utforska vem man själv är, och när rädslor avlägsnar sig så släpps livet lös ur fängelset och kan börja uttrycka sig mera. Att äta en bulle är inte att leva. Att äta en bulle är tvärtom, chansen är större att man sätter sig framför tv:n och ser andra leva.

En sista sak tycker jag är väldigt värt att nämna, och det är att ha en trevlig smak upplevelse. Att äta i lugn och ro och ha en bra stund. Att äta lite osundare och njuta av det kanske rentav är bättre än att nyttigt men att hata det, man vet aldrig. Så jag skulle inte skriva detta om det inte vore så att jag visste att moder jord har lagat allt det som behövs, och sedan behöver man själv lära sig att använda sig av det. Tanken är att förr eller senare när man lärt sig att äta sunt och gott så kommer inte så mycket dicinplin behövas för att hålla sig borta dåliga grejor. Att leva efter diciplin varje dag, nej det håller jag med om att det är inte att leva. Diciplin behövs för att skapa förändring, men tanken är inte att äta massor med grönsaker och kämpa att få i sig det. Förr eller senare slutar man och sedan fortsätter man äta skräp. Om man inte klarar att hålla sig undan godsaker så finns nog ingen vits att våra alldeles för hård med sig själv. 

Jag har en teori att man kan behöva exempelvis yoga eller något annat som hjälper en att hantera sina känslor. Yoga och bättre kost verkar gå hand i hand. Sen när man slutar med yoga kanske man äter sämre, eller när man äter sämre så slutar man med yoga. För om jag minns rätt hade jag en väldigt krävande tid när jag helt förändrade min kost, och jag tror jag hade en enorm hjälp av yoga och meditation. Jag accepterade mycket, jag grät mycket, jag försökte inte lura mig själv och jag ville inte ta någon medicin innan jag själv verkligen hade testat ändra på mitt sätt att leva. Ja, jag började ändra mitt sätt att äta för att jag visste att tiden var över att äta skräp. Många år klarar kroppen av att leva osunt men förr eller senare säger kroppen till, och då är tiden att börja lyssna. Yoga hjälpte mig att lyssna och hantera stress, rädsla, smärta, lidande och verkligheten som helhet. För en annan person kanske inte yoga behövs, kanske naturen kan hjälpa en eller något annat. Men man behöver något som kan bringa en lite stillhet och kunna möta sig själv, att iakta sig själv, att med närvaro få en liten distans till kropp och sinne för att kunna lättare ta ett medvetet val och inte tro på när tänkarna säger "nu har jag förtjänat en bulle".
Att istället för att lyssna på sina impulser som försöker få en att fly från sig själv, att ha verktyg för att kunna möta sig själv. Andningen exempelvis är ett perfekt verktyg och ett ankare som kan hjälpa en. Så nej, kosten är inte allt, men samtidigt kan en bra kost göra större skillnad än vad man kan tro.  

Sen är nästa utmaning att lyssna på sin kropp även när man är frisk, det är då det finns mest potential. Att inte ha några bekymmer och inte någon sjukdom och ändå känna att man vill ha en ypperlig föda. Då strävar man inte längre att bara frisk, men strävar efter något högre. Kanske utforska vad man har för potential som människa. Är det inte så att man behöver ha en så bra "bensin som möjligt" i sig för att kunna göra det? 

Så, nu var jag klar, namaste.