Be water my friend. Pure feminine?
Klicka här och börja skriva. Sed ut perspiciatis unde omnis iste natus error sit voluptatem accusantium doloremque laudantium totam rem aperiam eaque ipsa quae ab illo inventore veritatis et quasi.
Klicka här och börja skriva. Ipsum quia dolor sit amet consectetur adipisci velit sed quia non numquam eius modi tempora incidunt ut labore et dolore magnam aliquam quaerat voluptatem ut.
Hedra dina feminina sidor
Be water my friend. Låter fancy och coolt, men är det inte så att vara vatten är en feminin konst?
Det är pure Österländsk visdom och det är vad allt fler fighters tar efter. Det är framtiden. Det Bruce Lee pratade om är exempelvis vad Conor McGregor visar i ringen.
Det handlar om hur Bruce Lee sa "be water my friend" från hjärtat och nådde ut till andra människors hjärtan. Första gången jag som ungdom hörde Bruce Lee förklarade i en intervju att man ska vara vatten fattade jag absolut ingenting. Nada. Men ändå förstod man på ett annat plan att det han säger kanske är sant. Nånstans påverkade hans ord mig, ett frö hade såtts. En nyfikenhet.
Bruce Lee pratade om vikten att ärligt uttrycka sig som människa, och att till och med fighting handlar om att uttrycka sig. Whaaat tha fuck, vad uttrycka sig? Är inte fighting tvärtom, att liksom slåss med aggresivitet? Vadå uttrycka sig?
Först 8 år senare eller nåt efter flera års kampsportande kombinerat med yoga började man förstå lite granna genom egna upplevelser. Men utan fröet sått hade jag troligtvis aldrig reflekterar över det och fortsätt utforska ifall fighting är en sorts dans. Men som Bruce Lee sa, det är lätt att prata om det, det är lätt att visa det i filmer, men att verkligen göra det är en väldigt svår grej. Men det verkar som att glädje är nyckeln. Att ha kul, som ett barn trots att man försöker vinna mot sin motståndare.
Sen intressant nog, att vara vatten, är inte det feminin energi? Är inte mjuk, harmonisk, elegant, vackert det feminina? Handlar fighting om att finna sina feminina kvalitéer. Inte bara vara feminin, men finna balansen. Den magiska balansen som hela Universum verkar bestå av, ständiga två polariliteten. Tror vetenskapen pratar idag om att saker och ständigt uppstår och försvinner.
Lär finnas många proffsboxningstränare som spelar klassisk musik för att hjälpa boxarna finna stillhet i sinnet och få boxningen till en dans. Inga ord i sången, men den magiska klassiska musiken. Musiken som vi säger att vi ogillar men som finns i alla filmer och dokumentärer. Utan musiken skulle de flesta dokumentärer vara 100% skit. Den klassiska musiken är ibland oxå den största anledningen till att filmer bli bra. Ibland mästerverk. Musiken är rent av mästerverk. Skippa orden, börja se ifall kroppen kan börja höra musiken. Se ifall musiken omfamnas av kroppen. Försök inte lyssna, släpp på taget. När Boxaren ler och dansar i ringen blir han den absolut farligare versionen av sig själv. Ett genuint leende, då bör man passa sig. När Jorge Masvidal ler efter att ha blivit nedslagen lär man börja undra om man verkligen vet vad man gett sig in på. Om man inte är Colby Covington förstås.
Hedra dina feminina sidor.
Med det sagt, visdom är ej att underskatta. Att få visdom behöver man inte förstå nåt. Man bör inte försöka förstå, man bara låter det vara. Sen ifall man lever ett lev där man försöker finna mer stillhet i sinnet kan det klarna när man minst anar det. Kanske en promenad i skogen. Eller i duschen.
Eller som på Einsteins vis, "I think 99